hjeltens

Min tid på Universitetet lider mot sitt slut och jag är än en gång ute på jakt efter nya utmaningar. Borde egentligen sitta med sluttampen på min presentation över våra upptäckter men ambitionen tröt och tyckandet kändes ack så mycket mer stimulerande. Av denna uppkomna anledning ska jag sälja mig till nästa potentiella arbetsgivare! (En viss paradox till min undersökning, jo jag vet)

Kom och köp prisvärd Daid! 
Däcksparkare undanbedes
 

Det finns ett fenomen som generellt bestämmer vad som skall göras eller ej. Den är något som knappt reflekteras över eftersom den är djupt rotad i oss som utslagsfaktor. Den ligger ofta som den sista och viktigaste punkten som får vetorätt trots att allting annat talar för. Kostnaden.

Kostnaden bestämmer vad vi i samhället kan företa sig och vad vi kan satsa på men kostnaden är kortsiktigt uträknad och utgår inte alltid efter vad konsekvenserna eller behoven är. Kapitalismen är här för att stanna och vi är redan mycket väl anpassade för den men när vi inte följer den så ställer det mig förundrad.

Sverige idag, tänker främst på den offentliga sektorn, försöker spara pengar genom att skära ner i allt och lite till. Detta kan dra ner kostnaden, i alla fall för tillfället men den stora kostnaden komma skall. En enkel lekmannaanalys säger att om du sparkar människor från sina jobb i den offentliga sektorn gör att du förskjuter utgiften från lön till socialbidrag, högre ohälsotal och sämre service för medborgarna. Detta kan de första budgetåren vara ett lysande sätt att spara in pengar på, men vad kommer det att kosta när alla problem blivit akuta och måste åtgärdas? Det långsiktiga tänkandet försvinner och de potentiella konsekvenserna är inget som vi ska... tänka på?

Vi måste lyfta blicken och se bortanför horisonten och inse att de kronor vi eventuellt sparar idag kan kosta oss betydligt mer imorgon.

God morgon 

Människan är ett besynnerligt och märkligt djur som kan göra mig gråhårig när jag försöker analysera och förstå vissa beteenden. Det senaste i raden av skrämsel som upprör och gör folk till skenande vilddjur utan att det finns en direkt fara är SVININFLUENSAN. "Gud bevare mig väl inför denna hemska och dödliga pest som sprids av råttorna från Mexico" Ungefär så kan det låta när jag lyssnar på folk som får uttala sig i media. Varför är folk livrädda för en influensa? En influensa som ofta dyker upp i liknande karaktär från Asien varje senhöst. Folk dör även då, de svaga och sjuka. Men inte blir det detta ramaskri som att himlen ska ramla ner på oss och utplåna hela det mänskliga släktet när folk småhostar i November.

Detta är på inget sätt ett unikt fenomen, vi har fågelinfluensan, terrorister, kommunister, fundamentalister m.m. som på samma sätt skrämmer upp folk så att det får vara lite så där härligt små skraja. För helt allvarligt hur rädda ska vi egentligen vara för t.ex. terrorister? Vad ska dem göra, spränga mjölkbryggan i Klöverträsk?

Folk, tror jag, vill ha det yttre hotet mot dem som en garant över att det ska finnas något att oroa sig för. En skräckfilm som gör att vi sätter chipsen i halsen fast det är nyheterna vi ser på. Den kollektiva oron ger oss något att mobilisera mot, detta icke hot. Nu ska vi lagra mediciner och skriva kontrakt med läkemedelsföretag så att vi jävlar är redo när Ryssen...nej förlåt influensan kommer. Media i Sverige har väl gett en någorlunda objektiv bild av svininfluensan men se på Egypten som nödslaktar bort alla grisar. För det löser ju det eventuella problemet?

Dumska och skräck går hand i hand och tvingar ofta fram usla beslut som kan få konsekvenser som är långt farligare än den ursprungliga "faran". Folk är dumma i skallen och människor är smarta.

Heja mänskligheten!