LAS
Detta besvärliga eländiga förargliga regelsystem som kan fungera som ett förstaklassens mobbings verktyg. Generationsmobbing av i första hand yngre människor (i alla fall yngre än köttberget) som hålls ute från arbetsmarknaden där de i många fall har bättre teoretiska kunskaper än sina äldre potentiella kollegor. Men det är inte väsentligt vilka kunskaper man besitter utan anställningstiden är det enda som har värde. Erfarenhet är oerhört viktig och bör sprids till kommande men något som minst lika relevant är motivation och hunger. Men som tidigare nämnts är anställningstid obestridbar numero uno. Vi slåss på olika villkor om jobben vilket är orättvist och rått. Sen att systemet utnyttjas av arbetsgivare för att undvika anställning av personal är regelvidrigt och tyder på att något är sjukt i det arbetsmarknadspolitiska systemet.
Att jag ställer mig kritisk till LAS kanske inte kommer som värsta överraskningen men man kan inte bara gnälla utan att ha en tanke om ett alternativ som är bättre än det rådande. Här kommer problemet för LAS, hur uselt det än är, så har det en konkret objektiv måttstock - anställningstid. De andra alternativen som jag kan tänka mig blir subjektiva och därigenom än mer orättvisa än LAS.
Förslag på alternativ mottages med öppna armar
Riset dansar över ryggen och med all rätt
Har varit många turer om jobb och LAS (kommer ett längre inlägg om LAS inom kort) och tillslut på väg upp till fjällen fick jag reda på min primära sysselsättning under hösten. Jag kommer att bo i Umeå och jobba på gymnasiet här som pedagog/klassassistent/utkastare/inkastare m.m. Detta sträcker sig fram till tomtetider då jag återvänder med Baby till Lulestad. Så ser planen ut nu men jag har lärt mig att bli mer försiktig med min planering eftersom att den alltför sällan stämmer överens med verkligheten.
Hösten är fin och havsöringen stiger och må ni alla må som man bör
